Av fyra ritter är jag nöjd med en. Tre utav dem var katastrof. I de tre misslyckade ritterna fick jag diska mig nästan med en gång (man tar tyglarna med två händer). Han började bralla med mig där inne genom att skena iväg, dra kors och tvärs genom hela ridbanan, och bara sket fullständigt i mig. Visst, man avslutar mönstret bra eftersom man inte går ut förrän man fått tillbaka honom där man vill ha honom men det kändes ändå inte bra. Så klart blir man frustrerad när man vet hur bra han kan gå...

Så fanns det en ritt som jag var riktigt nöjd med. Det kanske inte var den snyggaste i världshistorien men vi tog oss runt och han var kontrollerad hela tiden. Vi fullföljde mönstret och det var det jag hade som målsättning. Lyckan efter den ritten var underbar. Jag fick en bra känsla i kroppen och Gossen skötte sig för en gång skull ;) 

När jag skulle rida den sista ritten på lördagen var jag taggad. Inte alls nervös och Gossen kändes skitbra på framridningen. Det var mycket mer folk på läktaren och mer drag inne i ridhuset. Mönstret började okej, men slutade återigen i fiasko. Han busade och drog åt alla håll. Men vadfan kände jag. Så var ju frågan, ska jag åka hem med en dålig ritt eller ska jag ställa upp i en klass till på söndagen och bara gå in och skola honom. Men hjälp av Peter kom vi fram till att jag skulle rida han efter derbyt (sista klassen) sent på lördagen när det var massa folk kvar och bara ligga på den volten som han dummade sig på. Så det gjorde jag. Det blev uttröttningsmetoden. Han busade i dem första volterna, men tröttnade till slut och blev hur fin som helst. Så som jag vill ha honom. 

Körde iaf hem honom sent på natten på lördagen. Gick igenom hela helgen i huvudet i bilen. Är jag nöjd med helgen? Nja, inte direkt. Jag skiter fullständigt i score och sånt, men jag vill känna att han är med mig, som i en av ritterna. Inte att han bara ger mig fingret och busar runt. Sen visst, det är hans första stora tävling på stor arena så det är ju inte konstigt, men han hade för mycket energi rakt igenom, trots att han ridits flera pass per dag! Han har mer kondis och uthållighet än vad jag trott :P 

Menmen, nu kan man bara blicka framåt. Han har vart skadad hela början av året och jag har ju bara tävlat en liten tävling i maj innan den här. Han var skadad hela juni och juli så jag får väl skylla på det ;) haha! Nä men det är bara att se det positiva och fokusera på nästa gång. Av alla gånger blir man en erfarenhet rikare. Och jag har lärt mig sjukt mycket på dessa dagar. Peter har funnits där hela tiden och jag har stopptränat, spinntränat och fått massvis med tips. Gossen har aldrig spunnit och stoppat så bra som han gjorde på mornarna när jag tränade för Peter på arenan. Jag har träffat massor med underbara människor och fått se så sjukt många fina hästar och ritter. Så dags att sluta se negativt på det och satsa på nästa gång! Whooojaaaah