Vet inte riktigt vart jag skall börja. Många känslor inblandat och dem ändras fram och tillbaka.

På tisdag ska läkaren greja i min kropp och sjukskrivning och allt är fixat och taken care of. Skönt att få detta gjort.

De senaste dagarna har jag inte direkt tränat Goss. Någon sväng på banan har det blivit men inget ordentligt pass. Han har vilat, lite longering, uteritt och en massa gos. Jag trodde att jag skulle vara den som "nu jäklar ska jag rida varje dag eftersom jag är förbjuden i sadeln i över fyra veckor framöver!" Men så har jag inte känt. Jag har mest tagit det lugnt med honom och bara haft det mysigt. Borstning och godis har det blivit mycket av och han mår som en kung den fina killen. Har det gott och softar.

Att jag ska vara så länge ifrån ridningen (låter som att det är hur länge som helst men för mig är de det) känns så tråkigt. Som den aktiva personen jag är finner jag det galet att vara hemma så många dagar och "vila" när jag vill vara ute och göra grejer med hästarna och vännerna. Jag blir sjukskriven från jobbet i cirka 2 veckor och hoppas på att kunna jobba efter dem. Men en sadel får jag inte sätta mig i förrän efter drygt 4 veckor. Och när jag skall vara "helt återställd" är det direkt iväg till chappen och spendera några dagar där med härligt folk. Så då kommer Goss inte ridas heller. Hur känner jag för det? Jo, jag känner som såhär. Han kan gott få ha lite långledigt. Ha det soft i hagen och bara chilla. Sen har jag vänner som säkert ställer upp på att rida ut och greja med honom åt mig :)

Jag önskar att jag inte hade behövt gå igenom hela den här proceduren. Men man kan ju inte styra allt, speciellt inte nåt som försiggår i sin kropp som man inte kan påverka. Men han kommer tas väl om hand under de veckor jag är borta, MIN FINA HÄST <3

Idag när jag jobbade så fick jag sån himla lust till att rida ut på Goss. Så direkt efter jobbet tog han och jag en härlig tur och solen tittade fram stundtals till och med. Blev något dramatiskt när ett trettiotal kossor rusade runt i en hage bredvid oss och Gossen sket ner sig lite, men det gick bra ;) haha! Det var en härlig tur iallafall och behövlig för själ och sinne!

Kommer en bildbomb snart med foton från igår när jag red! Lägger upp det senare eller imorgon :D

Press brukar jag inte ha. Stressa gör jag, men jag vill inte pressa. Däremot så har jag nog pressat mig de senaste veckorna. Tränat hårt trots att jag jobbat hur mycket som helst, blundat för att man kännt sig nere och kämpat ändå. Jag älskar min häst och jobbar så hårt för att jag ska kunna ha honom. Tävlingar fanns på schemat och jag ville leverera så att jag åtminstone var nöjd över vår insats. Så jag steg upp tidigt på morgonen, åkte och tränade, mockade och fixade allting. Sedan jobba till sena kvällen för att sedan försöka klämma in att träffa någon vän på kvällskvisten (om jag orkade).

Nu har jag inga mer tävlingar förrän till hösten på grund av ingreppet jag skall göra. Och för första gången på länge ska jag acceptera att jag kan ta det lite lugnare. Jag behöver inte hårdträna fem/sex dagar i veckan. Istället ska jag göra det jag känner för med Goss. Rida ut, busa, leka rykttävling och vad fan vet jag. Lägga lite mer energi på Cayenne och göra nåt kul utav det. Givetvis ska jag träna gossen på banan också men jag ska inte pressa mig själv. Inte göra det för att jag absolut måste utan för att det är kul. Antagligen känner jag såhär just nu för att jag vet att jag kommer få avstå från ridningen ett bra tag efter ingreppet, och då får det vara så.

Vänner säger att jag kommer gå in i väggen innan jag fyllt 25 för att jag är för aktiv. Men jag trivs med att vara det, hade jag inte underhållit mig med hästarna så hade jag ändå aktiverat mig med något annat. Men ett poäng skall ni få trots allt alla tvivlare, jag ska dra ner på tempot litegrann. Tillåta mig själv att faktiskt vara hemma en hel dag och bara göra ingenting. Gått in i väggen har jag verkligen inte gjort, men ta hand om mig själv mer ska jag bli bättre på.

Förlåt för kass uppdatering de senaste dagarna!

I lördags var Emmy på besök i stallet! Kul att se henne igen eftersom det var sjukt längesen vi träffades. Hon är duktig och pluggar på annan ort så blev så glad när hon ville komma och rida :D vi tog oss en uteritt på Goss och Cayenne genom lagmansholm och även den här gången skötte sig Cayenne jätte bra :D

Igår vilade hästarna och jag hade fullt upp med annat!

Men så idag har jag vart riktigt hurtig. Jobbade till fem och åkte direkt till stallet efter det. Mockade stallet först och sen longerade jag Goss på banan. Han var väldigt busig och studsig men fick galopperat av sig den energin!

Efter det red jag Cayenne på banan och hon gick verkligen superbra! Skrittade en bra stund, sen travade och galopperade jag några varv. Hon var lyhörd och fin i munnen så jag var riktigt nöjd :D

Nu har jag städat i min lägenhet och äntligen satt mig i soffan. En lång men rolig dag :D Dock är jag helt slut nu!! Haha

Fina Cayenne :) 

Ja vad ska jag säga om dagen egentligen. Vi kom dit och det visade sig att det var lite försenat så jag red WR iallafall trots att jag strök mig dagen innan. Men Cilla var en ängel och fixade in mig igen ;) klassen gick dock inte bra alls. Han drog iväg en hel del och hade skit kul. Jag brydde mig knappt om det utan såg det som en träning :P

Sen var det western horsemanship som också gick åt skogen. Han började riktigt fint men sen fattade han fel galopp vilket han ALDRIG brukar göra. Men det var tydligen en sån där dag! Haha

Sist var det reiningen och på framridningen var han rena drömmen. Följsam, lugn och underbar. Jag tyckte att mönstret var lite väl svårt men tänkte att jag prövar att rida på stången på en hand ändå. Jag bryr mig inte om placeringar utan mest att jag själv ska vara nöjd så jag chansade. Och så dåligt det gick, så dåligt att jag inte ens blev arg utan jag skrattar åt det!! Han drog iväg åt ett annat håll och busade med mig. Så vad hade jag för val? Avbryta och gå ut? Jag bestämde mig för att diskvalificera mig genom att ta två händer och fullföljde mönstret. Resten av mönstret gjorde han rätt bra när han väl lugnat ner sig. Jag är glad att jag fortsatte rida iallafall så vi avslutade bra!

Det är ju trots allt mina nerver som smittar av sig. Gossen känner mig så väl och jag lägger ingen skuld på honom. Klart att han undrar vad som ska hända när jag nästan slutar andas. Jag blir ju så nervös och mitt hjärta sitter utanför kroppen känns det som för att det slår så hårt. Jag måste lära mig att slappna av och inte pressa mig själv så hårt. När vi fick rida på tävlingsbanan i pausen var han hur lugn som helst, och varför? Jo för att jag var lugn och tränade. Men så fort jag ska starta i klassen och göra mitt mönster inför domarna så flippar min kropp och jag tappar all fokus.

Jag har lärt mig mycket idag och jag får träna på att slappna av ;) nu blir det ju inte tävling för min del förrän längre fram på grund av operationen och det känns ju inte jätte bra att vi avslutade vårens tävling såhär, men vad fan, vad ska man göra! Bara till att le och gå vidare! :D han var iallafall lugn och fin hela dagen (förutom när det var min tur att tävla)! Haha. Han är ju supercool med allt annat iallafall :)

Nu blir det lugnt för min del några dagar. Har vart så mycket det sista och jag känner att kroppen säger VILA!! Så Gossi får nog bara gotta sig i hagen några dagar :D tack Angelina som var med hela dagen och hjälpte mig med allting <3