Funderingar och tävlingstankar!
På söndag vankas det tävling igen och efter misslyckandet sist på axvalla vill jag dela med mig hur mina tankar går.
Alla människor är olika. Vissa gillar att tävla och vinna, andra är som jag som är glada om vi ens gör en bra insats. Jag är en sådan som älskar att tävla, men ändå är så sjukt nervös innan jag ska in. Spelar ingen roll hur många djupa andetag jag tar, tänker "vi är här och tränar" och blablabla, det känns ändå som att hjärtat sitter en meter utanför kroppen. När jag väl gått in och slutfört mönstret kommer jag knappt ihåg nånting. Red jag rätt väg ens? Fokusen är så stor att man blir helt blank efteråt. Jag har aldrig ridit fel, men ni vet den där känslan när man sitter och kör bil och plötsligt är man hemma men man kommer knappt ihåg vad man har passerat eller att man ens kollat på vägen? Så känner jag efter min ritt. Ändå rider man rätt av någon anledning.
Men jag och Gossen har problem på tävlingar ibland. Han går så jäkla fint hemma, lyhörd och hur duktig som helst. Men så kommer man ut på tävling och oftast (inte alltid) så är det något som strular. Han blir rädd för nåt, busar iväg, brallar åt höger när jag styr till vänster. Varför? Man vill gärna säga att det är för att jag är nervös och han känner på sig att allt inte är som det brukar. Att den vanligtvis helt lugna och stabila Ida helt plötsligt är nervös och spänd. Och ja, det är en utav anledningarna. Men han har även bråkat med mig när jag inte vart något nervös alls. tro mig, det har faktiskt hänt. Precis som att han är jäkligt showsmart och vet att "AHA, nu jäklar!". Man vill ju alltid att sin häst ska ställa upp till 100 procent och vara lika fokuserad som en själv. Men det är lättare sagt än gjort. Även om han vart otroligt med mig på framridningen så kan han ändå börja skutta runt hej vilt inne på tävlingsbanan. Ingen rolig känsla för en ryttare.
Jag är helt hundra på att nervositet och orutin är svaret på vårt problem. Han och jag behöver mer erfarenhet av tävlandet och han behöver bli av med sitt buseri. Se fler främmande platser och olika tävlingsbanor. September rundown på axvalla var vår första stora tävling på stor arena, så det har jag överseende med. Mycket folk, stora läktare och mycket rörelse överallt. Inför tävlingen på söndag, där vi aldrig har vart innan heller ska jag ta med mig av det jag lärde mig på axvalla och alla tips jag fått från Peter. Inte låta han titta på en massa annat, vara aktiv med min innerskänkel när han rycker inåt av något farligt bredvid, rida fram mycket och se till att det inte finns en massa överskottsenergi. Jag tänker att det är bara att tävla på, gärna åka till så många olika och nya ställen som möjligt så borde väl det lägga sig efter ett tag. Att han blir mer lugn och cool ju mer han kommer ut. Man behöver inte åka och tävla varje gång, men att åka iväg mer och träna på nya platser också.
Jag bryr mig aldrig om att vinna, allt jag bryr mig om är att jag är nöjd över min och min hästs insats. Kommer jag sist och ändå känner att vi inte kunde gjort det bättre så är det ändå guld för mig. Bara Gossen har skött sig väl och ställt upp på mig så som jag ställer upp på han.
Så älskade Gosse, du kan väl ta det lite chill med mig nu på söndag så gör vi det bra ihop! jag räknar med dig <3 Puss&kram
Postat av: Git
Ni är ett fantastiskt ekipage, prata med varandra innan, då tror jag det går bra! Han kan få lov att busa när ni kommer hem samt få en dag ledigt... här kommer en stor spark där bak ;-) ;-)
Svar:
Ida Anzén
Trackback