Det har tagit några dagar för mig att kunna sätta mig framför skärmen och skriva detta inlägget. Det har varit jobbiga och tuffa dagar nämligen. Ni kommer få veta varför...

 

 

I förra veckan fick jag en dålig känsla. Gossen var väldigt varm i sina hovar och hade puls runt om. Han verkade hängig och bitter och jag förstod att nåt var fel. Tempade honom men han hade ingen feber. Tankarna började snurra och det enda jag tänkte var: "snälla snälla snälla, inte fång!" Jag ringde veterinär akut som kom och kollade igenom min gosse. Han hade för hög puls och hon bekräftade pulsen i alla benen och värmen. Hon tog ett blodprov för att kunna mäta hans muskelvärde för att utesluta muskelsjukdom. Han fick starkt smärtstillande och fick stå i box. Veterinären ringde upp mig en stund senare och berättade att Gossens muskelvärde var så bra det går att ha. Så det hade inget med det att göra. Jag själv brast ut i gråt och tänkte att "nu har han fått fång" och fick tillbaka alla hemska bilder från Petíts avlivning pga samma sjukdom. Jag vet inte vad som hände men allt bara rann över för mig. 

 

 

Jag åkte tidigt nästa morgon och hämtade ut fenylbutazon och Gossen sattes på en kur med fjolårets hö, tjockt underlag i box och smärtstillande. Jag pratade titt som tätt med veterinären och redan dagen efter var värmen och pulsen borta. Jag frågade om en "fångkänning" som hon kallade det kunde gå över så fort, och hon svarade att det kan det, och isåfall är det en lätt fångkänning. MEN, veterinären ville inte helt bekräfta att det är en fångkänning heller utan att det kan ha att göra med hans skadade hov. Att han har överbelastat de andra benen för mycket. Och jag håller alla mina tummar för att hon har rätt. 

 

 

Nu har det gått ett par dagar och Gossen har fått börja gå i sjukhage några få timmar om dygnet. Han får inget gräs (för att vara på säkra sidan) och han verkar mycket bättre. Vi har dragit ner på fenylbutazonen och han äter bara halva dosen. Har vart lite varm i hovarna stundtals men så blir man osäker när solen legat på och man känner på nikkita som är frisk att hon är lika ljummen. 

 

 

Jag kan känna lite såhär. Har jag och Gossen inte haft nog med otur nu? Jag är helt ruinerad pga dessa jävligt dyra skorna han ska ha eftersom hoven är så skadad. Försäkringen har väl tagit en del men tusenlapparna har flygit iväg på det här. Hela försommaren har vart kaos med veterinärbesök och oroliga nätter. Räcker det inte nu?!

 

Just nu är det svårt för både mig och veterinären att helt veta vad som är felet. Jag håller alla mina tummar och tår för att det är något med den skadade hoven och inte fångkänning. Jag har redan blivit av med en bästa vän i den sjukdomen och jag vill inte göra det igen. Så måtte detta gå bra. Om någon vart med om exakt samma grej eller har någon erfarenhet om dessa symptom med sin häst så var inte rädd för att höra av er till mig <3