Ja vart ska jag börja. Åkte iväg till Peter Ljungberg idag med min kära mor och Gossen. Jag som inte tränat för någon på hur länge som helst satt halvnervös i bilen. Mamma som också skulle rida lektion var nervös hon med. Men ändå så spännande att komma någonvart. Nu har man suttit och tragglat samma sak länge och jag behöver läxor. Någon som ser felen men gör men ändå lyfter fram det bra.

 

Jag fick visa Peter vad vi kunde och vi pratade om mål och vad jag vill åstadkomma med min häst. Han hoppade upp på Gossen och red en stund och fan vad bra det såg ut! Så häftigt att se någon så proffessionell på sin egen häst och jag satt glatt och såg hur Peter gjorde den ena manövern efter den andra. Han fixade till och med ett byte på honom (som jag själv sällan klarar...bara sådär.) Peter tyckte han var jätte härlig att rida och otroligt snäll och stabil. Jag rodnade nästan över komplimangerna jag fick om Gossen (sluta skryta nu Ida..) Haha, någon gång så måste man få göra det med! Men självklart fanns det en mycket vi skulle jobba på. Jag säger ofta att Gossen är seg, men enligt Peter har jag ingen seg häst, bara att jag är en lite för goofy ryttare. Jag måste tuffa till mig helt enkelt. I slutet av passet var Gossen helt magisk. Jag har aldrig suttit så gott på honom som jag gjorde då. Han jobbade så jävla bra med ryggen och jag bara satt där och log. Jag fick dessutom för första gången göra några ordentliga felfria spins på min egen Gosse. Terrific! Nu blir det att träna, träna, träna och jag ser fram emot att göra mina läxor. Ska se till att åka och träna snart igen så det håller sig färskt i minnet :D

 

Vi fick se Dante ridas också. Så härligt att se han galoppera med ryttare på ryggen. Peter gör ett grymt jobb med honom. Mamma försökte fota lite men det gick åt skogen. Alla bilder blev kass skärpa på tyvärr, men det såg riktigt bra ut! 

 

Men så till min kära mor som fick sitta på en coollugn häst som gjorde allt hon bad om. Min stackars mamma som inte ridit "ordentligt" på flera år fick komma upp och galoppera flera varv. Det var det hon behövde! Det leendet hon fick var magiskt. Hon var helt lyrisk efteråt och man såg så tydligt hur glad hon var. Jag är glad för min mammas skull, hon rider ju för sjutton hur bra som helst! Som om hon inte gjort annat :D