Vet inte riktigt vart jag skall börja. Många känslor inblandat och dem ändras fram och tillbaka.

På tisdag ska läkaren greja i min kropp och sjukskrivning och allt är fixat och taken care of. Skönt att få detta gjort.

De senaste dagarna har jag inte direkt tränat Goss. Någon sväng på banan har det blivit men inget ordentligt pass. Han har vilat, lite longering, uteritt och en massa gos. Jag trodde att jag skulle vara den som "nu jäklar ska jag rida varje dag eftersom jag är förbjuden i sadeln i över fyra veckor framöver!" Men så har jag inte känt. Jag har mest tagit det lugnt med honom och bara haft det mysigt. Borstning och godis har det blivit mycket av och han mår som en kung den fina killen. Har det gott och softar.

Att jag ska vara så länge ifrån ridningen (låter som att det är hur länge som helst men för mig är de det) känns så tråkigt. Som den aktiva personen jag är finner jag det galet att vara hemma så många dagar och "vila" när jag vill vara ute och göra grejer med hästarna och vännerna. Jag blir sjukskriven från jobbet i cirka 2 veckor och hoppas på att kunna jobba efter dem. Men en sadel får jag inte sätta mig i förrän efter drygt 4 veckor. Och när jag skall vara "helt återställd" är det direkt iväg till chappen och spendera några dagar där med härligt folk. Så då kommer Goss inte ridas heller. Hur känner jag för det? Jo, jag känner som såhär. Han kan gott få ha lite långledigt. Ha det soft i hagen och bara chilla. Sen har jag vänner som säkert ställer upp på att rida ut och greja med honom åt mig :)

Jag önskar att jag inte hade behövt gå igenom hela den här proceduren. Men man kan ju inte styra allt, speciellt inte nåt som försiggår i sin kropp som man inte kan påverka. Men han kommer tas väl om hand under de veckor jag är borta, MIN FINA HÄST <3