Press brukar jag inte ha. Stressa gör jag, men jag vill inte pressa. Däremot så har jag nog pressat mig de senaste veckorna. Tränat hårt trots att jag jobbat hur mycket som helst, blundat för att man kännt sig nere och kämpat ändå. Jag älskar min häst och jobbar så hårt för att jag ska kunna ha honom. Tävlingar fanns på schemat och jag ville leverera så att jag åtminstone var nöjd över vår insats. Så jag steg upp tidigt på morgonen, åkte och tränade, mockade och fixade allting. Sedan jobba till sena kvällen för att sedan försöka klämma in att träffa någon vän på kvällskvisten (om jag orkade).

Nu har jag inga mer tävlingar förrän till hösten på grund av ingreppet jag skall göra. Och för första gången på länge ska jag acceptera att jag kan ta det lite lugnare. Jag behöver inte hårdträna fem/sex dagar i veckan. Istället ska jag göra det jag känner för med Goss. Rida ut, busa, leka rykttävling och vad fan vet jag. Lägga lite mer energi på Cayenne och göra nåt kul utav det. Givetvis ska jag träna gossen på banan också men jag ska inte pressa mig själv. Inte göra det för att jag absolut måste utan för att det är kul. Antagligen känner jag såhär just nu för att jag vet att jag kommer få avstå från ridningen ett bra tag efter ingreppet, och då får det vara så.

Vänner säger att jag kommer gå in i väggen innan jag fyllt 25 för att jag är för aktiv. Men jag trivs med att vara det, hade jag inte underhållit mig med hästarna så hade jag ändå aktiverat mig med något annat. Men ett poäng skall ni få trots allt alla tvivlare, jag ska dra ner på tempot litegrann. Tillåta mig själv att faktiskt vara hemma en hel dag och bara göra ingenting. Gått in i väggen har jag verkligen inte gjort, men ta hand om mig själv mer ska jag bli bättre på.